Insikter som slår till en, så att det känns rent fysiskt, i magen, i hjärta...
Att jag själv är det jag anklagat någon annan för att vara. Han ÄR allt det jag sagt, så jag har inte anklagat någon oskyldig. Han beter sig som en elak idiot ibland... Men... Insikten... Kastar jag sten i glashus??
Anser att han tar ut all ilska och frustration på mig, sånt som inte har något med mig att göra, ändå är det jag som får ta smällen... Och jag känner mig ledsen och ynklig, som om att jag inte är värd någonting alls. Att han bara inte KAN bry sig ett dugg om mig, han kan inte ens tycka om mig... Då skulle han inte kunna vara så elak.. Säga så hemska saker... För det sårar ju mig... Han måste nästan hata mig... Så går tankarna i huvudet..
Men jag då?? Jag kan säga en del saker jag med när jag blir ledsen och sårad över hans beteende... Och jag har rättfärdigat det med att det är hans fel, det är på grund av det han säger och gör som får mig att göra så här! Men har jag verkligen större rätt än han?? Varför är det okej med min ilska som jag tar ut på honom? För att det är han som orsakat den?? Jo, absolut är det ju så.. Men det är ju min vinkel på det... Hans ilska är ju kanske av samma anledning. Kanske finner han MIG orättvis. Hur vet man egentligen när det startade? Vad som ger vad? Vem som egentligen är "skyldig"??
Och om man ska tänka steget längre.. Jag tolkar det som om han inte älskar mig, inte bryr sig... Och kanske är det så, jag vet ju inte hur han tänker och känner... MEN mitt beteende.. När jag är ledsen och arg och irriterad på honom... Så är det ju inte för att jag INTE bryr mig... Tvärtom... Det är ju snarare tvärtom.. För att jag vet att han är bättre än så (vilket gör mig besviken när han sjunker till låga nivåer), det är för att jag saknar honom, ledsen över att han är långt bort för jag bryr mig om honom, det är för att jag är frustrerad över hela grejen... Så min ilska är född ur en känsla av maktlöshet, för att det är en situation som jag inte kan påverka med en person jag trots allt älskar mer än de flesta... Och nu kommer den oväntade, nästan skrämmande tanken... Om mitt beteende gentemot honom är av denna anledningen... Kan det vara så.. Kanske kan det vara så... Att han har samma anledning... ???